Grundprincipen för en krafttransformators huvudtransformator är elektromagnetisk induktion, som använder ett magnetfält för att uppnå spänningsökningar/-minskningar och energiöverföring. Dess grundidé är att använda växelström för att generera ett föränderligt magnetiskt flöde i en lindning, vilket i sin tur inducerar en spänning i en annan lindning.
När växelström flyter in i-högspänningslindningen i huvudtransformatorn genererar den ett växelmagnetiskt fält i järnkärnan. Detta magnetiska fält överförs genom järnkärnan till lågspänningslindningen, vilket inducerar en elektromotorisk kraft (EMF) och uppnår spänningsomvandling. Varvförhållandet för hög-spännings- och lågspänningslindningarna bestämmer förhållandet mellan utspänningen och inspänningen; detta kallas vanligtvis varvförhållandet. Med andra ord har sidan med fler varv högre spänning och sidan med färre varv har lägre spänning.
Förutom spänningsomvandling utför huvudtransformatorn även funktionerna kraftöverföring och isolering. Det möjliggör säker anslutning av elnät med olika spänningsnivåer samtidigt som likström och vissa felströmmar blockeras, vilket skyddar nedströmsutrustning. Effektiviteten hos huvudtransformatorn är mycket hög, vanligtvis över 98 %, men en liten mängd koppar- och järnförluster inträffar fortfarande under drift. Därför behövs ett kylsystem för att upprätthålla temperaturstabilitet och säkerställa tillförlitlig drift under en lång period.
